Blogi

Tieteentekijöiden liiton aktiivitoimijat kirjoittavat blogeja ajankohtaisista yliopisto- ja tutkimusasioista.
20.3.2017 12.07

Open Access på forskarnas villkor

Yrsa Neuman

Det händer mycket inom den vetenskapliga publikationsverksamheten just nu. Utöver att Finlands forskare skickar in hundratals artiklar för utvärdering varje vecka pågår en annan stor förändring. FD Yrsa Neuman, med bakgrund som forskare i filosofi och Open Access-publicering vid Åbo Akademi, tidigare medlem i Forskarförbundets styrelse, diskuterar forskarnas plats i utvecklingen.

Det händer mycket inom den vetenskapliga publikationsverksamheten just nu. Utöver att Finlands forskare skickar in hundratals artiklar för utvärdering varje vecka pågår en annan stor förändring.

”Open Access” kallas principen att vetenskapliga publikationer görs gratis tillgängliga på Internet. Open Access eller öppen tillgänglighet finns i många grader: förutom att texten kan läsas gratis på nätet, kanske den också får delas, kanske den tillgängliga texten är den slutliga publicerade versionen och inte ett tidigt utkast, kanske man får tillgång till den helt utan upphovsrättsliga eller tekniska hinder som inloggning.

Att främja Open Access är förutom i vetenskapens intresse också i statens intresse: offentligt finansierad forskning bör göras fritt tillgänglig. För att stöda utvecklingen antog Undervisnings- och kulturministeriet (UKM) en plan för Öppen vetenskap och forskning år 2014: ”Avoimen tieteen ja tutkimuksen tiekartta”. Öppen vetenskap är lite mera än bara Open Access: enligt det här idealet ska också bl.a. forskningsdata göras fritt tillgängligt.

Vägkartan till öppen vetenskap innehöll en för forskarna viktig punkt: vägen till ökad öppenhet ska ske på forskarnas villkor. Nu har några år gått och man kan fråga hur den delen har lyckats.

Det bästa svaret är väl ”sådär”.

När en policyrapport som den här dyker upp på universiteten instiftas arbetsgrupper bestående av administratörer, bibliotekarier och ibland några ur den forskande och undervisande personalen. När det gäller Open Access finns några speciella representativitetsproblem: forskare inom olika vetenskapliga discipliner har rätt så olika behov eftersom deras publikationskulturer varierar. T.ex. inom humaniora är monografier (böcker skrivna av en författare) viktiga publikationsformer. Inom vissa tekniska branscher väger konferenspublikationer tungt, medan de inom andra vetenskapsområden snarare kan betraktas som begravningsplatser för alster. De här olika publikationsformerna fungerar olika på nätet och olika modeller för fri tillgänglighet behövs för dem. För att verkligen få forskarnas intressen beaktade behövs möjligheter till ordentligt deltagande.

S.k. hybrid Open Access, där tidskrifterna är vanliga prenumerationstidskrifter men kräver en avgift för Open Access-publicering som tilläggsservice rekommenderas inte av de flesta finansiärer. Här krävs större lösningar som inte lägger en ytterligare ekonomisk fråga på forskarnas ansvar, t.ex. att universiteten gör klumpavtal med förlagen. Open Access-publicering som finansieras med artikelprocesseringsavgifter (s.k. APC’s) som koordineras in via författaren istället för genom prenumerationsavgifter är vedertagna inom några områden (som biomedicin) men fungerar inte alls inom andra (humaniora och samhällsvetenskaper). Här behövs lösningar på central nivå och bättre medvetenhet hos forskarna om vilka tidskrifter som är kvalitativa och hur det bedöms. En stor förändring är att forskarna behöver ta makten över sina publikationskanaler på ett nytt sätt.

Vad annat kan vara i forskarnas intresse? S.k. grön Open Access eller parallellpublicering betyder att en version av en publikation läggs ut av forskaren, helst i ett arkiv eller repositorium där tillgången är garanterad för längre tid och indexeringen eller sökbarheten fungerar. Forskarna själva tenderar att tro att akademiska sociala media som Academia.edu eller ResearchGate räcker till, men ett stort fel med dessa tjänster är att tillgången inte är garanterad för framtiden men också att den är begränsad till registrerade medlemmar. På några av Finlands universitet, bl.a. Jyväskylä, har vikten av parallellpublicering blivit förstådd och den sköts inte av forskarna själva utan biblioteket ser till att hitta och införa publikationerna i den öppna databasen. Själva databaserna för publikationer som universiteten infört varierar stort i sökbarhet och tillgänglighet. I vissa fall är de inte riktigt öppna utan har någon form av registreringströskel. Så länge repositorierna inte ger forskarnas arbete väsentligt större synlighet för en möjligen intresserad internationell publik är de inte i forskarnas intresse att upprätthålla.

När det gäller parallellpublicering finns ännu mycket för forskarna att lära sig: förutom att se till att göra sitt arbete tillgängligt vid sidan om, att välja ett publikationsforum som tillåter att texten sprids också utanför det i en så fullständig version att den kan citeras och alltså ingå fullödigt i vetenskapskommunikationen. Forskarna måste också lära sig att markera vilka versioner de satt ut (t.ex. i kategorierna preprint, postprint, version of record), och snart måste de utveckla en citationspraxis som möjliggör att också de här mer eller mindre provisoriska publikationerna kan refereras till, annars uteblir en del av målet med tillgängligheten. Om det inte sker behöver parallellpubliceringsväsendet förändras väsentligt, och det skulle innebära förändring i upphovsrättspraxis.

Ett bidrag kunde komma från lagstiftarna.  Hur vore att ta exempel av Frankrike som infört en lag som ger forskarna rätt att parallellpublicera publikationer som finansierats till minst hälften av staten?

Eller hur vore om universiteten genom avtal med forskare som vill det övertog ansvaret för förhandlingarna om copyrighten på artiklar som ska publiceras från forskarna och den vägen säkrade dem rätt till parallellpublicering?


 


 


Palaa otsikoihin | 0 Kommenttia | Kommentoi